Det som solen inte kan illuminera, men via vilket solen illuminerar.
Det som mörker inte kan förmörka, men via vilket mörker förmörkar.
Det som kroppen inte kan förkroppsliga, men via vilket kroppen förkroppsligar.
Det som sinnet inte kan greppa, men via vilket sinnet greppar.
Det som rymd inte kan rymma, men via vilket rymd rymmer.
Det som tid inte kan utspela, men via vilket tid utspelar.
Det som kausalitet inte kan orsaka, men via vilket kausalitet orsakar.
Det som ingentinghet inte kan negera, men via vilket ingentinghet negerar.
Det som inte kan objektifieras, men via vilket, och inför vilket, alla materiella och mentala objekt subjektivt framträder.
Det kan varken nås eller undvikas.
Liksom en skärm är närvarande genom en hel film utan att dyka upp som en karaktär, ett objekt, ett skeende i filmen, så är Det överallt utan att kunna objektifieras.
Det är dig närmre än inälvor. Närmre än DNA. Närmre än kunskapen att du existerar. Närmre än uppfattningen ”Jag”.
Det är gränslöst, formlöst, oföränderligt och orubbligt; total ansträngningslös frihet och stillhet tvärs genom all skenbar turbulens;
Det är Du, Det är Din Sanna Identitet, Den Dellösa Medvetenheten bakom allt manifesterat och omanifesterat, och Det är att förstås med nitisk objektivitet och knivskarp klarsyn.
”The seeker is he who is in search of himself.
Give up all questions except one: ‘Who am I?’ After all, the only fact you are sure of is that you are. The ‘I am’ is certain. The ‘I am this’ is not. Struggle to find out what you are in reality.
To know what you are, you must first investigate and know what you are not.
Discover all that you are not – body, feelings thoughts, time, space, this or that — nothing, concrete or abstract, which you perceive can be you. The very act of perceiving shows that you are not what you perceive.
The clearer you understand on the level of mind you can be described in negative terms only, the quicker will you come to the end of your search and realise that you are the limitless being.” – Sri Nisargadatta Maharaj
FEMTON ”VERSER” I RIKTNING MOT EN FULLGOD FÖRSTÅELSE:
1. En glödlampa kopplad enbart till ett oändligt antal förlängningssladdar kommer aldrig att lysa; för att lysa måste en sann energikälla existera som bas. På samma sätt kan serien kött -> celler -> molekyler -> atomer -> partiklar -> kvarkar -> etc. inte fortsätta i all oändlighet, men måste bottna i ett själv-existerande substratum (något vars själva natur är Existens).
2. Om existens verkligen tillhörde ting och individer skulle ting och individer aldrig ses begynna och/eller upphöra, för existens är existens och aldrig icke-existens, liksom ljus är ljus och aldrig mörker. Men ting och individer ses begynna och upphöra; alltså tillhör existens inte ting och individer, men ting och individer är beroende av existens för att framträda, liksom en kruka för att presentera sin krukform är beroende av leran av vilken den består.
3. Att attribuera existens till ting och objekt på grund av deras framträdande är som att attribuera självlysandeskap till månen på grund av att den verkar lysa. Månens skenbara självlysandeskap är ett uttryck för solens äkta självlysandeskap; ting och individers skenbara självexistenser är uttryck för en och samma äkta Existens’ existens. Istället för att säga ”X, Y, Z, etc. existerar” borde man säga ”Existens X:ar, Y:ar, Z:ar, etc.”. Om Existens verkligen tillhörde ett objekt så skulle varje ”existens-instans” behöva involvera just det objektet (liksom varje instans av is involverar kyla), vilket uppenbarligen inte är fallet (ett äpple kan ”existera” utan att behöva involvera en mobiltelefon, och vice versa). Ej heller kan Existens sägas tillhöra totaliteten av objekt, för isåfall skulle varje enskild ”existens-instans” (varje objekt) behöva involvera totaliteten av objekt (som om varje enskild ruta hos ett schackbräde skulle behöva involvera och därmed rymma samtliga rutor hos sig själv, inom sitt eget enskilda rutskap, vilket skulle göra varje schackbräde och ruta till en oändlig regression av schackbräden och rutor), vilket uppenbarligen inte är fallet. Existens är inte många separata tings utportionerade ägodel; snarare är varje ting ett uttryck för en och samma dellösa och odelbara Existens. Existens är varken ett ting eller ingenting; Existens är Inget-Ting; Den Formlösa och Gränslösa Faktor som om den förstås (och även om den inte förstås) handlingslöst harmoniserar samtliga ting och ingenting.
4. Om tjugo apelsiner ”existerar” så kan anledningen till att just tjugo apelsiner ”existerar” (och inte, säg, femhundratusen eller inga alls) inte ligga hos någon enskild apelsin (en apelsins natur/definition innehåller inte ”tjugo apelsiner”) och därför ej heller hos samtliga tjugo apelsiner, men anledningen måste vara något som i relation till apelsinerna är ”externt” och ontologiskt föregripande. Vad som än kan ”existera” i flera exemplar är produktionsbart, och kan därför inte vara Det oproducerade och oproducerbara Absoluta Substratumet. Alltså kan det inte existera mer än ett Absolut Substratum. Av samma anledningar kan Det Absoluta inte bestå av delar.
5. Begränsning är av fyra slag: spatial, temporal, tinglig, samt kapacitetiell. Spatial begränsning innebär att något är här, men inte där. Temporal begränsning innebär att något är nu, men inte då. Tinglig begränsning innebär att något är X (t.ex. en ros) men inte Y (t.ex. en pelikan). Kapacitetiell begränsning innebär att något har kapaciteten att orsaka 1, 2, 3, men inte 4.
6. Något spatialt begränsas av något annat spatialt. Något temporalt av något annat temporalt. Etc. Etc. Då det enbart existerar en Existens så kan denna inte begränsas av någon annan Existens.
Det Absoluta Substratumet är icke-dualistiskt, gränslöst, formlöst, dellöst, utan differentiering.
Det är inte ett ting bland ting, inte en varelse bland varelser, men deras underliggande och överskridande substratum, i ickedualistisk ”icke-relation” med dessa (likt guldet är i icke-dualistisk relation med ringformen som guldet guld-oföränderligt och ringforms-obundet antar som en guldring).
7. Den materiella kroppens delar är icke-identiska och separata (d.v.s. upptar inte samma plats), likväl anses ett och samma ”jag” samtidigt befinna sig på icke-avstånd från dem samtliga, och därmed befinna sig på flera olika platser samtidigt. Likaså är sinnets (den mentala kroppen) delar (i form av tankar, känslor, förnimmelser) icke-identiska och separata, men ett och samma ”jag” anses befinna sig på icke-avstånd från dem samtliga.
8. Då varken materiella eller mentala delar kan befinna sig bortom sig själva kan det inte vara via dessa (d.v.s. via något materiellt eller mentalt) som ett och samma ”jag” befinner sig på icke-avstånd från dem samtliga. Det vill säga: detta ”jag” kan varken vara något materiellt eller mentalt, och ej heller en mix av dem båda.
9. Objekten som förnims (uppfattas) under vakentillståndet skiljer sig åt från varandra på grund av sina egenheter, men Medvetenheten via vilken objekten förnims skiljer sig inte åt, utan förblir oföränderligt en och samma homogena Medvetenhet tvärs igenom. Med objekt menas både materiella objekt (såsom stolar, händer, blod, moln, stjärnor etc.), liksom mentala objekt (såsom tankar, känslor, förnimmelser, idéer etc.).
10. Likadant är fallet under drömtillståndet. Objekten upplevs i detta fallet som flyktigare än objekten som upplevs under vakentillståndet (vilka har en skenbar permanens), men Medvetenheten förblir lika oföränderligt homogen.
11. En individ som precis vaknat upp från djup drömlös sömn minns medvetet sin avsaknad av upplevda objekt under det tillståndet. Återkallelse består av objekt som tidigare upplevts. Alltså är även ingentingheten under djup drömlös sömn ett slags medvetbart objekt (något som äger kunskapsvärde). För att ens slutleda/referera till ingentinghet måste en direkt bekantskap med ingentinghet vara fallet.
12. Medvetenheten under djup drömlös sömn skiljer sig helt klart från ingentingheten (ty ingentingheten kan inte medveta sig själv), men inte från sig själv, utan förblir lika oföränderligt homogen som under vakentillståndet och drömtillståndet. Då ingen personlighet upplevs under djup drömlös sömn står det klart att Medvetenhet inte tillhör en person, utan är alltigenom opersonlig.
13. De tre tillstånden kan varken medveta sig själva eller varandra, men en och samma tillståndsunderliggande, tillståndsöverskridande och därför i-sig-själv tillståndslös Medvetenhet genomsyrar dem samtliga, och existerar helt oberoende av dem.
14. Den skenbart medvetna personen under vakentillståndet (liksom dess avatar under drömtillståndet) fungerar likt den skenbart självlysande månen. Solskenet illuminerar månytan och månen (med dess diverse egenheter) tycks självlysande. Likartat genomsyrar Medvetenheten ett visst individuellt kropp-sinne-komplex (med dess diverse egenheter) och en viss person tycks medveten.
15. Precis som en dator, i sig själv icke-elektrisk och utan att någonsin i sig själv bli elektrisk, enbart fungerar via elektricitet, så fungerar sinnet, i sig själv medvetslöst och utan att någonsin i sig själv bli medvetande, enbart via Medvetenhet. Månen blir aldrig självlysande oavsett hur länge och starkt solen bestrålar dess ljusreflekterande yta. Att tro, när datorn processar en fil, att elektricitet processar en fil, och därtill att filens innehåll är elektricitets karaktär, är att vara offer för okunskap. På samma sätt, att tro, när sinnet uppvisar stor oro, att Medvetenhet uppvisar stor oro, och därtill att stor oro är Medvetenhets karaktär, är att vara offer för stor okunskap. Enbart korrekt kunskap (assimilerad via direkt själv-undersökning ihop med logiskt tänkande) kan utplåna okunskap. Det Gränslösa kan varken nås eller produceras, men det är möjligt att inse din sanna gränslösa identitet. Det Gränslösa är oundvikligt.
***
Visuell form uppfattas och ögonen är dess uppfattare. Ögonen uppfattas och sinnet är deras uppfattare. Sinnet, med dess modifikationer, uppfattas och Ren Medvetenhet är dess uppfattare. Men Ren Medvetenhet kan inte uppfattas.
De visuella formerna skiljer sig åt från varandra tack vare sådana distinktioner som blå, grön, rund, smal, etc. Däremot förblir den ögonbaserade synförmågan som uppfattar dem en och samma.
Sådana olika ögon-egenheter som blindhet, närsynthet, skarpsynthet, trötthet, torrhet, etc. är sinnet förmöget att uppfatta tack vare att det (sinnet) är en enhet. Detta gäller även för saker som sinnet uppfattar via öronen, näsan, tungan, huden, etc.
Ren Medvetenhet illuminerar sådana olika mentala fenomen som begär, avsmak, glädje, sorg, tankar, intuitioner, etc. tack vare att Ren Medvetenhet är en dellös enhet.
Ren Medvetenhet varken framträder eller försvinner, ökar eller minskar; ej heller är det på något vis påverkbart. Varande själv-illuminativt (till sin natur illuminativt) illuminerar det allt annat utan hjälp. Allt framträder inför Ren Medvetenhet, men Ren Medvetenhet kan inte framträda, liksom en kniv inte kan skära sig själv.
Månen tycks självlysande tack vare reflekterandet av solens illuminans, solens fördoldhet (från den synliga delen av himlen), samt framträdandet av månens egenheter. På samma sätt tycks jag-uppfattningen (själv)medveten tack vare sinnets reflekterande av Ren Medvetenhets illuminans, Ren Medvetenhets fenomenella fördoldhet, samt framträdandet av sinnets olika egenheter och konceptuella-emotionella associationer.
Via ett och samma sinne alstras
uppfattningarna ”jag” och ”inte jag”,
liksom via ett och samma sinne
höger och vänster utstakas.
Är sinnet mer höger än vänster?
Är sinnet mer ”jag” än ”inte jag”?
Taget i sin omedelbara helhet är sinnet varken vänster eller höger eller i konflikt med något av dem,
liksom sinnet - taget i sin omedelbara helhet - varken är ”jag”
eller ”inte jag”eller i konflikt med något av dem.
Ta hela verkligheten i dess omedelbara helhet. Eller inte. I vilket fall detsamma.
Om två saker kan särskiljas så är de inte fundamentalt olika, men olika ”aspekter” hos ett och samma underliggande, samt överskridande, substratum via vilket de kan särskiljas. Tingheten under vakentillståndet kan särskiljas från ingentingheten under djup drömlös sömn; alltså är de inte fundamentalt olika, liksom skumfrustande vågor och frånvaron av vågor under stiltje inte är fundamentalt olika, men olika ”aspekter” hos ett och samma våg/stiltje-underliggande och överskridande vatten. Varken tinghet eller ingentinghet är illuminativa, men båda kan särskiljas tack vare Medvetenhets illumination. Ingentingheten under djup drömlös sömn är inte en frånvaro av Medvetenhet (liksom frånvaron av vågor inte är en frånvaro av vatten), men är en Medvetenhet om frånvaro (d.v.s. frånvaron av tinghet).
Precis som yttre rymdens svarta partier,
fastän framstående som mörka
är fulla av ljus, osynligt tills det reflekteras,
så är ingentingheten under
t.ex. djup drömlös sömn
full av medvetenhet, ”osynligt” tills det
”reflekteras” av någon
tanke, perception, känsla.
***
Det finns ingen upplevare. Betänk följande:Vad, specifikt, är det som upplever?
Låt oss ta fysisk smärta som ett exempel; mer specifikt klämmandet av ett finger.
Själva fingersmärtan i sig upplever ingenting, kan inte etablera en upplevare.
Medvetenheten som innebär medvetenhet om fingersmärtan upplever ingen smärta, kan inte etablera en upplevare, liksom solen enbart illuminerar vad den avslöjar med sitt ljus, och inte kan tillskrivas egenskaperna hos det som den illuminerar. Medvetenhet är oföränderligt, homogent och oberört, som en spegel av sina speglingar (trots icke-avståndet mellan spegeln och dess speglingar).
Kroppen är medvetslös ”materia” och upplever ingen smärta, och kan inte etablera en upplevare.
Övertygelsen av att fingersmärta upplevs upplever ingen smärta, och kan inte etablera en upplevare.
Tankarna kring fingersmärtan upplever ingen smärta, och kan inte etablera en upplevare.
Konceptet av en upplevare upplever ingen smärta, och kan inte etablera en upplevare.
Aggregatet av fingersmärta, medvetenhet, övertygelse, etc., upplever ingen smärta, kan inte etablera en upplevare, men fungerar likt en oundersökt rökridå som samtidigt döljer och upprätthåller antagandet av en upplevare. Sök igenom rökridån och ingen upplevare kan hittas!
Vad innebär det överhuvudtaget att uppleva? Att något framträder (”subjektivt”, som ”upplevelse/det-som-upplevs”) och påverkar/förändrar någonting (en upplevare).
Upplevareskap kräver medvetenhet + påverkbarhet/föränderlighet, men medvetenhet (som är den enda medvetna faktorn) är oföränderligt/opåverkbart av det-som-medvets, och det som framträder som medvetandeinnehåll/det-som-medvets - fastän föränderligt/skiftande - är medvetslöst.
Medvetenhet är lika opersonligt och formlöst som rymd, som tystnad, som ingentinghet. Den skenbara uppfattningen - framträdande via och inför Medvetenhet - av en upplevande personlighet är ett opersonligt upplevarelöst fenomen (oseparerbart från Verkligheten som enhetlig helhet). Det-Som-Är saknar inget, kan inte undvikas.
