ADVAITA VEDANTA

ICKE-DUALITET OCH SJÄLVKÄNNEDOM

1

Du är inte den du tror att du är! Ta reda på vem/vad du egentligen är! 

För att ta reda på din sanna, essentiella identitet är några kriterier behövliga:

Kriterium 1. Din sanna, essentiella identitet är det som om det utplånas omedelbart (utan någon som helst tidsfördröjning) och direkt (d.v.s. inte via något annat) utplånar dig. Varför direkt? Låt säga att din sanna identitet är en den projicerade bilden på en filmduk. Om filmprojektorn utplånas upphör också den projicerade bilden på filmduken. Detta innebär dock inte att den projicerade bilden på filmduken (din sanna identitet i detta uppenbart absurda exempel) är filmprojektorn och att filmprojektorn är din sanna identitet. Enbart om den projicerade bilden på filmduken på något sätt utan någon förändring hos filmprojektorn, filmduken etc. utplånades så skulle det innebära ett direkt utplånande.

Kriterium 2. Din sanna, essentiella identitet är det som om det var det enda som existerade skulle innebära din existens. Exempel: låt säga att din sanna identitet var en viss singulär partikel. Om denna enda och singulära partikel var det enda som existerade (”utgjorde hela Verkligheten” så att säga) så skulle det innebära din existens.

Kriterium 3. Din sanna, essentiella identitet är inget som – så länge du existerar – framträder/framträtt/tillblivit och/eller försvinner/försvunnit/upphört. Varför? Det vore absurt att påstå ”Min sanna, essentiella identitet existerar just nu, men jag existerar inte just nu”, och det vore lika absurt att påstå ”Jag existerar just nu, men sin sanna, essentiella identitet existerar inte just nu.”

Kriterium 4. Inget som du är och/eller kan vara medveten om är din sanna, essentiella identitet för du är alltid det medvetande (subjektet) och inte det-som-medvets (objektet), och liksom en kniv inte kan skära sig själv så kan inte du (Det Medvetande) medveta dig själv, och inte heller objektet medveta sig själv.

2

Ställ dig själv frågan ”Hur, specifikt, vet jag att jag existerar just nu?” Gå till botten med den rena grundläggande ”känslan” av att existera; försök att urskilja, isolera och specificera denna för dig själv. Notera först att även utan sinnena och deras respektive sinnesintryck/former, så skulle du veta att du existerar så föreställ bort dessa. Föreställ att du var blind, döv, stum, förnimmelselös, etc. Notera därefter att även utan specifika tankar – att även under gapet mellan två tankar – så vet du att du existerar, så lägg alla tankar åt sidan. Notera att detsamma gäller för specifika känslor (glädje, sorg, entusiasm, etc.), sinnesstämningar (trött, nyfiken, uppgiven, etc.), minnen och karaktärsdrag, så lägg även dessa åt sidan. Försök i din direkta upplevelse här och nu att urskilja, isolera och hyperspecificera den rena ansträngningslösa ”känslan” av att existera. Håll fast vid det rena ”jag är”. Dröj vid det. Bekanta dig med det. Notera att det varken har någon personlighet eller några preferenser, värderingar, uppfattningar etc. Betänk – i enlighet med kriterium 2 – att om enbart detta rena ”jag är” existerade och inget annat, varken kropp, jord, universum, etc. så skulle du fortfarande existera. Innebär detta att det rena ”jag är” är din sanna, essentiella identitet? Inte så! Varför? Applicera kriterium 4: det rena ”jag är” (liksom uppfattningarna ”jag” och ”jag är medveten”) är – oavsett hur grundläggande och ”subtilt” (egentligen inte subtilt alls) – ett slags objekt, något som medvets och därför inte Det Medvetande/Medvetenheten-bakom-allt/Din sanna, essentiella identitet.

Kroppen, varande medvetslös materia, vet inte att den existerar.

Låt säga (hypotetiskt) att kroppen producerar uppfattningen ”Jag existerar/Jag är”; det innebär inte att kroppen vet att den existerar, lika lite som en låga producerad av en tändare, gör själva tändaren het och lysande.

Inte ens uppfattningen ”Jag existerar/Jag är” – varande ett medvetslöst, temporalt och temporärt fenomen framträdande i/inför Ren Gränslös Medvetenhet – vet att den existerar.

Och att påstå att Ren Gränslös Medvetenhet är en vetare är lika oriktigt som att påstå att bioduken på vilken en maträtt projiceras är en ätare.

3

Observera två olika färger i synfältet. Inför vad framträder färgerna som ”upplevelseobjekt”? Liksom en kniv inte kan skära sig själv så kan ingen av färgerna framträda inför sig själv. Om färg A framträder inför färg B, och färg B inför färg A, hur då förklara att båda färgerna framträder tillsammans (och inte isolerade var för sig inför var för sig)? Uppenbarligen framträder inte färgerna inför varandra, men inför något distinkt från färgerna.

Det inför vilket färgerna, liksom alla andra slags upplevelseobjekt (så som förnimmelser, känslor, tankar etc.) framträder är du, den rena Medvetenheten bakom allt framträdande. Då inget upplevelseobjekt (exempelvis en färg) är möjlig förutan Medvetandet, liksom en våg inte är möjlig utan vattnet, så är Medvetandet varje upplevelseobjekts sanna substans/substratum, och själva mångfalden av objekt en icke-substantiell föreställning.

Uppfattningen ”Jag” är inte Medvetandets säte och ägare, men är själv ett objekt framträdande i och inför Medvetandet.

4

Precis som rymd ej kan åskådas

(som ett spatialt objekt)

men är uppenbar via de spatiala objekt

den huserar, 

som deras gemensamma faktor, 

utan vilken dessa ej kan åskådas,

eller så som tystnad ej kan höras

(som ett ljud), 

men är uppenbar via de ljud den huserar, 

som deras gemensamma bakgrund, 

utan vilken dessa ej kan höras,

så kan inte Medvetenhet objektifieras,

men är uppenbar via särskiljandet mellan ingentinghet och tinghet, 

som deras gemensamma objektifierare,

utan vilken dessa ej kan särskiljas.

5

Titta på en av dina händer. Notera att den befinner sig på icke-avstånd från den formlösa rymden som huserar den (och möjliggör den). Notera handens färger.

Precis som färgerna tillhör handen och inte rymden (vilken förblir färglös, formlös) – trots att färgerna befinner sig på icke-avstånd från rymden – så tillhör varken handen eller färgerna dig, Rymden av Ren Formlös och Gränslös Medvetenhet som huserar inte bara handen och färgerna, men även rymden som huserar handen och färgerna. 

Du är gränslös, dellös, tidlös, icke-objektifierbar, oföränderlig, oföreställningsbar, totalt fri från upplevande och handling.

6

Håll upp dina händer framför dig. Notera att du befinner dig på icke-avstånd från dem båda, och att du befinner dig på icke-avstånd från dem samtidigt. Notera att händerna inte är identiska (den ena kan huggas av och eldas upp utan att påverka den andra) och att de inte befinner sig på samma plats. Ställ dig själv frågan: ”Via vad befinner jag mig samtidigt på icke-avstånd från båda händerna?”

Det kan uppenbarligen inte vara via höger hand du befinner dig på icke-avstånd från vänster hand, och inte via vänster hand du befinner dig på icke-avstånd från höger hand.

Men det kan inte heller vara via höger hand som du befinner dig på icke-avstånd från höger hand, för – liksom en kniv inte kan separeras från sig själv till en skärare av sig själv (kniven kan inte skära i sig själv) – så kan inte högerhanden separeras från sig själv till ett ”jag” som befinner sig på icke-avstånd från högerhanden. Detsamma gäller för vänsterhanden.

Anta att tanken härvid kommer ”Det är via en del av mig som jag befinner mig på icke-avstånd från vänster hand, och via en annan del av mig som jag befinner mig på icke-avstånd från höger hand.”

Detta kommer inte att lösa något, för härvid uppstår den naturliga följdfrågan ”Via vad befinner jag mig på icke-avstånd från delarna?” varpå samma resonemang som med händerna uppstår för delarna. En oändlig regression av delar är inte möjlig, vilket leder till slutsatsen: du är den dellösa och odelbara faktorn bakom all skenbar mångfald.

(Vad hade det spelat för roll för din sanna dellösa identitet om så tiotusen händer var fallet eller inga händer alls? Ingen roll alls.)

7

En vätskefylld lerkruka förflyttas i sidled; krukan/leran och vätskan förflyttas genom obruten sömlös rymd. Det finns ingen ”krukrymd” som förflyttas.

Ett kropp-sinne-komplex förflyttas/förändras ”inuti” Ren Medvetenhet. Det finns ingen ”kropp-sinne-medvetenhet” som förflyttas/förändras.

En transparent kristall sedd mot en färgexplosiv bakgrund framstår som en färgexplosiv kristall fastän alltigenom transparent.

På samma sätt tycks Ren Formlös och Gränslös Medvetenhet färgat/format/begränsat av kropp-sinne-värld-komplexets färger, former, koncept.

Precis som vad som framträder i en spegel framträder där utan att påverka spegeln så framträder vad som framträder i Medvetandet utan att påverka Medvetandet.

8

Reflektionen av en färgglad målning i en spegel färglägger inte spegeln. Ej heller görs målningen reflektiv/kapabel att reflektera därav. På samma sätt personifierar inte framträdandet av uppfattningen av att vara en person i Medvetenhet Medvetenheten. Ej heller görs uppfattningen av att vara en person medveten därav.

Fastän beroende av – och alltigenom bestående av – Medvetenhet, så kan inte medvetandeinnehållet definiera Medvetenhet.

9

Fokusera på något: en förnimmelse, en tanke, en känsla, ett objekt i omgivningen.

Kan fokus skickas utanför – och fixera vid något utanför – Medvetande? 

Kan kroppen vandras utanför Medvetande som utför en byggnad? (Har en kropp någonsin observerats utanför Medvetande?)

Kan materia skopas upp utanför Medvetande, och framhållas för att konstatera ”Detta är verkligt! Detta – inte Medvetande – är Verklighetens kött!”?

10

Det finns inga osedda färger. Så när man ser en färg så observerar man inget osett som var där innan.

Istället för att uppfatta ”Jag ser en färg” (antydande ett avstånd mellan betraktare och färg), bör man förstå ”Jag formar en färg” (antydande en avståndslös intimitet, likt mellan guldet och ringformen hos en guldring; det finns fortfarande en distinktion att göra mellan guldet/substansen och ringformen, men ingen separation, inget avstånd, ingen substantiell dualitet). 

Detsamma gäller för alla andra sinnen och deras respektive former. Du är den gemensamma faktorn.

11

Närvaron av visuella objekt kräver Medvetande, men beror inte direkt på Medvetande (för i så fall skulle visuella objekt alltid medfölja Medvetande, vilket inte är fallet hos någon blind/ögonlös). Frånvaron/närvaron av visuella objekt påverkar inte Medvetandet-som-Medvetande. (Liksom närvaron/frånvaron av en våg inte påverkar vattnet.) Detsamma gäller för andra objekt, inklusive tankar, känslor, etc. Så frånvaron av samtliga objekt innebär inte en påverkan av Medvetandet-som-Medvetande. Sålunda bevisar inte frånvaron av samtliga objekt – under exempelvis drömlös sömn – en frånvaro av Medvetandet-som-Medvetande.

Precis som yttre rymdens svarta partier, fastän framstående som mörka, är fulla av ljus, osynligt tills det reflekteras (av någon himlakropp), så är ingentingheten under exempelvis drömlös sömn full av Medvetande, ”osynligt” tills det ”reflekteras” av någon tanke, perception, känsla.

Föreställ dig att universum – fastän lika vidsträckt – var helt tomt förutom solen. Föreställ dig att du var solen och att ditt ljus var ditt seende. Vad skulle du se? Det skulle vara som om du befann dig i totalt obrutet mörker; som om inget ljus alls fanns och mörker var allt. Varför? Liksom en kniv ej kan skära sig själv, så skulle ditt ljus – fastän sträckande sig tvärs genom universum – på grund av sin oförmåga att illuminera sig själv, förbli okänt och helt osynligt i frånvaron av något att reflekteras från. Introducera en plötsligt framträdande planet och inte bara planeten, men även ljus skulle uppenbaras (via illuminerandet av planeten). Hur stor är risken att det plötsliga framträdandet av planeten i det skenbart totala mörkret skulle misstolkas som en begynnelse även av ljuset? Och ljuset rentav misstolkas att tillhöra planeten (som om det var planeten som lös och inte du)?

Överväg att Ren Medvetenhet är din sanna natur, din sanna identitet, och att allt du är medveten om (tankar, känslor, förnimmelser,  världen så som presenterad via perceptioner/förnimmelser, uppfattningen ”jag” och alla ”jag är si och så”-uppfattningar som denna grundläggande ”jag”-uppfattning möjliggör och ger upphov till) är likt planeter som – via din ”illumination” av dem – röjer din ”illuminativa” natur. 

Överväg att tillståndet av djup drömlös sömn inte är ett medvetslöst tillstånd – men liksom det skenbart totalmörka universumet då ingen planet var fallet och solen likväl lös – är ett tillstånd då du likväl ”strålar” (”icke-reflekterad” och ”icke-avslöjad” av tankar, känslor, förnimmelser, ”jag”-uppfattning, vilka då är frånvarande). Liksom planetens framträdande inte innebar solljusets födelse, så innebar inte kropp-sinne-komplexets födelse din (Ren Medvetenhets) födelse. Även den innerliga ”jag”-uppfattningen (kring vilken hela personskapsuppfattningen byggs) är blott likt en pyttig komet i den gränslösa vidden av din sanna identitet: Ren Formlös Medvetenhet.

Månen (nattligt observerad) tycks självlysande tack vare:

* reflekterandet av solens ljus,

* solens fördoldhet (från den synliga delen av himlen), samt

* framträdandet av månens egenheter.

På liknande sätt tycks ”jag”-uppfattningen (själv)medveten tack vare:

* sinnets ”reflekterande” av Ren Medvetenhet,

* Ren Medvetenhets fenomenella fördoldhet, samt

* framträdandet av sinnets olika egenheter.

12

Det som framträder under drömtillståndet – definierande dess värld, ting, individer och händelser – är frånvarande under vakentillståndet, och det som framträder under vakentillståndet – definierande dess värld, ting, individer och händelser – är frånvarande under drömtillståndet. Föreställ dig att du under vakentillståndet ska spika upp en tavla; till vilken nytta är hammaren du så påtagligt höll under drömtillståndet timmarna innan? Och likaså, när du under drömtillståndet full av törst stapplar genom en snustorr öken; till vilken nytta är vattenflaskan du fyllde med kallt vatten och satte på nattduksbordet i vakentillståndet timmen innan? (Oavsett hur långt du strövar i drömmen så kommer du aldrig att stöta på och greppa den flaskan.)

Drömvatten kan inte släcka vakentörst. Vakenvatten kan inte släcka drömtörst. Och i ingentingheten under drömlös sömn existerar varken vatten eller törst.

Ändå finns det något som obrutet, oföränderligt och orubbligt fortsätter under varje tillstånd, agerande tillståndslös och möjliggörande bakgrund mot deras respektive karakteristik (även ingentinghet varande en begränsad karakteristik): 

Den Rena och Gränslösa Medvetenheten som är din sanna, essentiella identitet.

Kontrasten mellan ingentinghet (under exempelvis drömlös sömn) och tinghet (under vakentillståndet och drömtillståndet) är möjlig enbart via Medvetenheten som möjliggör dem båda (liksom kontrasten mellan innehållslös rymd och innehållsrik rymd enbart är möjlig genom rymden som är deras gemensamma faktor).

13

Föreställ att du ser en skål med apelsiner på ett grönt bord. Detta bevisar inte existensen av en materiell skål med materiella apelsiner på ett materiellt grönt bord. Varför? Låt säga att du strax därefter vaknar upp. Uppenbarligen var apelsinerna etc. bara en mental konstruktion, en ”drömskapelse”.

Tio individer (tio individuella sinnen) äntrar och lämnar ett rum en efter en. Ingen av dem har i förväg fått reda på vad som finns i rummet, men samtliga rapporterar efteråt att de i rummet sett en skål apelsiner på ett grönt bord. Detta bevisar inte en faktisk materiell skål med materiella apelsiner på ett materiellt bord, men bevisar med nödvändighet någon form av orsak bortom de tio individerna (de tio individuella sinnena) som förklarar deras samstämmiga perception. Denna orsak måste dock inte vara en faktisk materiell skål med materiella apelsiner på ett materiellt bord i ett materiellt rum i en materiell värld, men kan vara en mental faktor som orsakar/organiserar vad som kan kallas ”en kollektiv dröm”.

En vanlig privat dröm karakteriseras vanligtvis av ett mer eller mindre förkroppsligat dröm-jag på plats i en ”materiell” drömvärld, observerande och interagerande med ”materiella” saker och individer. Detta bevisar inte en faktisk ”materiell” individ, värld, interaktion; hela scenariot/upplägget är mentalt (framträdande i Ren Medvetenhet).

Det enda ”beviset” på materia sker indirekt via det mentala. Det mentala – liksom Medvetande/Medvetenhet – är givet, konkret, påtagligt, uppenbart. Materia är en abstraktion förklädd till något givet, konkret, påtagligt, uppenbart.

Lek med tanken på – och överväg seriöst – kosmos som en kollektiv dröm inom ett och samma Medvetande (”Shivas dröm”).

Vad är materia? Inget förmer än en typ av form inom Ren Gränslös Medvetenhet.

14

Hur kan det via vilket, och inför vilket, universum framträder, själv framträda som ett objekt i universum? Vore det inte lika absurt som om ett objekt i en dröm antogs vara drömmaren och bevittnaren av drömmen?

Inte ens drömmen som totalitet kan ju bevittna sig själv (lika lite som filmen på en bioduk kan åskåda eller projicera sig själv). Drömavataren, liksom drömavatarens lokalisering är en del av drömmen, och är varken Bevittnaren eller Bevittnarens lokalisering. Likaså är inte vakenavataren och dennes universum Bevittnaren eller Bevittnarens lokalisering. 

Det som strålar även under djup, drömlös sömn, illuminerande dess ingentinghet, är Bevittnaren (Ren Gränslös Medvetenhet), och inte den oregelbundna uppfattningen ”Jag”.

Ett objekt i medvetandet kan inte vara medvetandets källa, lika lite som ett objekt i en dröm kan vara källan till drömmen. Att påstå att hjärnan alstrar Medvetandet är som att påstå att en filmprojektor åskådad i en dröm projicerar drömmen.

15

En drömmare framträder inte som ett objekt i drömmen (det finns inget objekt i drömmen som kan utpekas som drömmens alstrare och bevittnare). Likväl finns det inget i drömmen som inte är (d.v.s. består av) drömmaren.

På samma sätt framträder inte Medvetenhet (din sanna identitet) som ett objekt bland medvetandeinnehållet (vare sig det rör sig om en dröm eller om vakentillståndets universum). Blåheten hos en himmel framträdande i en dröm, samt blåheten hos en himmel åskådad i vaket tillstånd är båda medvetandeinnehåll, och därför till lika grad Medvetenhet. Relationen mellan Medvetenhet och medvetandeinnehåll är likt relationen mellan guldet och ringformen hos en guldring. Ringen/ringformen kan utplånas genom omstöpning (exempelvis till ett armband), men guldet varken utplånas eller förändras därav; guldet förblir guld tvärsigenom alla omstöpningar/former.

Fastän beroende av – och alltigenom bestående av – Medvetenhet, så kan inte medvetandeinnehållet definiera Medvetenhet.

16

En lampa kopplad enbart till ett oändligt antal förlängningssladdar kommer aldrig att lysa; för att lysa måste en sann energikälla existera som bas. På samma sätt kan serien kött –> celler –> molekyler –> atomer –> partiklar –> kvarkar –> etc., inte fortsätta i all oändlighet men måste bottna i ett själv-existerande substratum (något vars själva natur är Existens).

Om existens verkligen tillhörde ting och individer så skulle ting och individer aldrig ses begynna och/eller upphöra, för existens är existens och aldrig icke-existens, liksom ljus är ljus och aldrig mörker. Men ting och individer ses begynna och upphöra, alltså kan existens inte tillhöra ting och individer, men ting och individer är beroende av Existens för att framträda, liksom en kruka för att presentera sin krukform är beroende av leran av vilken den utgörs.

Att attribuera existens till ting och individer på grund av deras framträdande är som att attribuera självlysandeskap till månen på grund av att den verkar lysa. Månens falska självlysandeskap är ett uttryck för solens äkta självlysandeskap. På samma sätt är framträdandet av kosmos (med dess ting och individer) ett uttryck för en och samma Existens’ äkta existens.

Istället för att tänka ”X, Y, Z, etc. existerar.” bör man förstå ”Existens X:ar, Y:ar, Z:ar, etc.”.

Om tjugo apelsiner ”existerar” så kan anledningen till att just tjugo apelsiner ”existerar” (och inte, säg, femhundratusen eller inga alls) inte ligga hos någon enskild apelsin (en apelsins natur/definition inkluderar inte ”tjugo apelsiner”) och därför inte heller hos samtliga tjugo apelsiner, men anledningen måste vara något som i relation till apelsinerna är distinkt och ontologiskt föregripande. Vad som än kan ”existera”/framträda i flera exemplar är produktionsbart/möjligt att producera, och kan inte vara Det icke-producerade och icke-producerbara Absoluta Substratumet. Alltså kan det inte existera mer än ett Absolut Substratum. Ej heller kan Det Absoluta bestå av delar (ty involverandet av delar innebär något ontologiskt föregripande – och därför det egentliga Absoluta – att underligga och sammanställa delarna).

17

Inget kan komma ur inget, så hur förklara framträdandet och försvinnandet av temporära ting? Uppenbarligen måste något evigt/tidlöst existera som källa och substratum.

Liksom ljus inte kan vara mörkt, socker salt, och eld kallt – utifrån principen att inget kan förändra sin essentiella natur – så kan varken det temporära vara/bli evigt eller det eviga vara/bli temporärt. Vilket innebär att relationen mellan det eviga/tidlösa och det temporära måste vara som relationen mellan vatten och våg. Vågen (ett temporärt fenomen) gör inte vattnet till ett temporärt fenomen. På samma sätt gör inte universums uppkomst och upphörande Ren Gränslös Medvetenhet till något temporärt och begränsat.

En klassisk liknelse för att förklara universums framträdande och skenbara stabilitet/konkrethet är den av en glödande pinnspets som svingas runt runt i mörker, skapande illusionen av en fast/stabil/stadig glödande cirkel i mörkret.

Cirkeln har inte kommit ur ut glöden (som en person kliven ur ett tält har kommit ut ur tältet). När cirkeln framträder är den på ett sätt egentligen inte där. På ett annat sätt är den uppenbarligen där (som en form i Medvetande).

När pinnen åter hålls stilla har inte cirkeln återvänt in i glöden (likt en person som – efter att ha klivit in i ett tält – lika fullt påtaglig som utanför nu sitter inne i tältet), men har – likt en dröm efter uppvaknande – upphört.

På samma sätt är hela detta manifesterade universum en aktivitet av Medvetenhet, i Medvetenhet.

Formen av en hand åskådad i en dröm bedöms som overklig/”inte (på) riktig(t)” efter uppvaknande; en alltigenom privat chimär.

Formen av en hand åskådad i vakenvärlden bedöms däremot verklig/”(på) riktig(t)” på grund av sin offentliga karaktär.

I båda fallen är handformen identisk, i båda fallen är det frågan om en temporär instansiering med basis i ett och samma eviga/tidlösa substratum. Den enda skillnaden är att den ena är offentligt tillgängligt, till skillnad från den andra som enbart var tillgänglig privat.

Konventionellt verklighets-kriterium: något är verkligt om det är tillgängligt för mångfaldig observation i vakenvärlden.

Ett mer konsekvent verklighets-kriterium vore: substratumet/det alltid-och-överallt-närvarande/Ren Gränslös Medvetenhet. Allt annat lika påtagligt/substanslöst som en dröm.

18

Lampan tänds i ett beckmörkt rum, rummets objekt framträder, och ljuset sägs vara det som illuminerar/avslöjar objekten. Men utan Medvetenheten som illuminerar ljuset är ljuset fullkomligt impotent.

Ta en nattlig dröm i vilken en starkt solbelyst strand breder ut sitt bländande glitterspel av sand. Varifrån kommer ljuset? Varifrån drömsolens starka sken? Hela scenariot är ett formspel upplyst av ett enda autentiskt ljus: Medvetenheten/Medvetandet som är scenariots möjliggörande substratum.

Låt säga att du befinner dig i ett kolmörkt rum. Mörkret är fullkomligt oförmöget att förmörka dig: Medvetenheten via vilken och inför vilken mörkret framträder. Mörkret har rentav ingen som helst existens bortom din illumination av den; Du – Den Oförmörkbara Medvetenheten – är vad som skänker substans åt mörkret (på samma sätt som du skänker substans åt ingentingheten under, till exempel, djup drömlös sömn).

19

Medvetenhet kan anta formen av ingentinghet (d.v.s. Medvetenhet inkluderar ingentinghet), men ingentinghet kan inte anta ”formen” av medvetenhet (d.v.s. ingentinghet inkluderar inte Medvetenhet). I relation till Medvetenhet är ingentinghet en form, men Medvetenhet är genuint formlöst, subtilare och ”vigare”/vidare än ingentinghet.

Även ingentinghet har ett substratum, och detta substratum är Ren Gränslös Medvetenhet. 

20

Alltigenom Medvetenhet

så som en våg är alltigenom vatten

framträder mörkret i ett mörkt rum.

Alltigenom Medvetenhet

så som en våg är alltigenom vatten

framträder ljuset i ett soligt utomhus.

Alltigenom Medvetenhet

så som en våg är alltigenom vatten:

ingentingheten under drömlös sömn

och spektaklen under drömdäst sömn.

Alltigenom Medvetenhet

så som en våg är alltigenom vatten

framträder tankar, känslor, förnimmelser.

Tankar kan inte tänka Det.

Känslor kan inte känna Det.

Förnimmelser kan inte förnimma Det.

Rymd kan inte rymma Det.

Tid kan inte mäta Det.

Form kan inte formulera Det.

Materia kan inte förkroppsliga Det.

Ingentinghet kan inte utplåna Det.

Speglar kan inte reflektera Det.

Pekande rakt mot ditt ansikte

pekar du i din direkta upplevelse

rakt på luminös formlöshet.

Pekande rakt på luminös formlöshet

pekar du rakt på dig själv

och inte på någon upplevelse eller plats.

Likväl, pekande rakt på världen är du likt vatten

som medelst vågor pekar på vågor.

Allt är en och samma ändlösa essens.

21

För guld att förändras vore för guld att bli något annat än guld. Låt säga att en klump guld omstöps från klump till armband, därefter från armband till halsband, därefter från halsband till statyett. Innebär detta en förvandling av guldet? Guldet underligger (genom att materiellt utgöra) och överskrider (genom att kvarstå och förbli guld när en viss form upphör) varje form. Har guldet någonsin blivit vad den utgjort? Guld är den konstanta faktorn genom varje ”förvandling”.

På liknande sätt förblir Rent Medvetande opåverkat och oföränderligt Rent Medvetande tvärsigenom universums härjningar, precis som vatten förblir vatten oavsett hur hårt havet stormar. (Vatten kan varken dränka eller dricka sig själv. Vatten har ingen törst att släcka.). 

Ännu ett exempel, med några ytterligare nyanser: 

När lera antagit formen av en skål så har inte leran förändrats från lera till form.

När skålformen försvinner till förmån för en klotform (då leran omformas) så har inte lera försvunnit.

Skålform har inte förändrats till klotform [Skålform och klotform förblir icke-identiska; två olika former].

Lera har inte förändrats från lera till form.

Lera har inte framträtt ur klotformen.

Klotformen har inte kommit ut ur leran.

Klotformen befinner sig inte utanför leran.

Ej heller befinner sig klotformen inuti leran.

Klotformen befinner sig inte i kontakt med leran.

Ej heller befinner sig leran i kontakt med klotformen.

Klotformen kan inte gripa tag i leran.

Ej heller kan leran gripa tag i klotformen.

Det finns inget avstånd mellan leran och klotformen, och därför ingen konflikt, ingen interaktion.

På samma sätt finns det inget avstånd mellan Ren Formlös Medvetenhet och kosmos’ mångfald av former.

Verkligheten är icke-dualistisk och dess essens är Ren Gränslös Formlös Medvetenhet (”Det – vetande vilket – allting vets.”).

22

Precis som en eld – till sin natur het – kallas en brännare då en gren kommer i kontakt med den, men inte är en brännare via ansträngning och vilja/avsikt, och inte heller är en brännare till sin natur/essens (även trots kapabel till att bränna tack vare sin essentiella hetta) men enbart i association med något som ansträngningslöst och utan avsikt/vilja från elden bränns, så kan Medvetenhet enbart anses vara en medvetare i association med ”saker” som medvets (och detta ansträngningslöst, utan vilja/avsikt). Precis som en eld förblir het även i frånvaron av saker att bränna, och så som funktionella ögon förblir seende även i ett kolmörkt rum, så förblir Medvetenhet Medvetenhet även i frånvaron av saker som ”medvets”.

23

Ställ dig själv frågan ”Vad kommer min nästa tanke att vara?” och observera att du inte vet förrän tanken redan är ett faktum vad den ”kommer att vara”.

För att välja något måste du veta vad det är du väljer, men du kan inte välja vad som redan är ett faktum (till exempel de tankar/impulser/kroppsrörelser varmed du tror att du väljer/initierar/utför.)

Ombedd att förklara hur man tillagar en omelett skulle du utan problem kunna förtälja ”Först gör man så, sen så, och sen…”, men ombedd att förklara hur du gör för att initiera och utföra minsta lilla rörelse (vare sig mental eller kroppslig, och en förutsättning för att kunna tillaga en omelett), förblir du svarslös, utan någon som helst förklaring. Det enda som kan mäktas är ett ynka ”Jag bara gör det!”, varpå den naturliga följdfrågan är ”Hur vet du det, att det är du som gör det?” ”Jag känner att det är jag som gör det.” Är det verkligen så? Skärskåda den känslan, observera den noga under en tid (Observera bland annat du inte är ansvarig för känslan), och din övertygelse kommer att förändras. Och även om en känsla av att göra X verkligen vore fallet, innebär inte detta att vad den förtäljer verkligen är sant.

Begrunda: om det verkligen var du som var ansvarig för kroppens rörelser och känslor borde du också utan större problem kunna sitta totalt stilla utan några som helst tankar i tio minuter. Är det verkligen så?”

Då inget sker

innan eller efter att det sker

och då det som sker

omedelbart är fallet då det sker

och inte kan separeras från sig själv

till en väljare/görare av sig själv

(liksom en bild inte dyker upp på projektorduken

innan eller efter att den dyker upp

och när den dyker upp redan är en färdig bild

som inte kan separeras från sig själv

till en annan bild)

så existerar det inget utrymme inom eller bortom ”bilden av”

omedelbarheten av vad som sker och redan är fallet

varifrån en väljare/görare skulle kunna

välja vad som sker, ska ska, eller inte ska ske.

Låt säga att någon påstår ”Gud har fri vilja, och har genom sin fria vilja skapat allt detta.” Som svar på detta påstående begrunda följande:

Låt säga att Gud är en medveten varelse, och att Hen alltid har varit medveten. Ta därefter ett exempel på något som denne påstås ha skapat (medvetet och fritt), låt säga färgen grönt. Har Gud alltid varit medveten om färgen grönt? I så fall har färgen grönt alltid existerat som ett medvetandeinnehåll hos Guds medvetande och därför aldrig gått från att inte existera till att existera. 

Om däremot Gud inte alltid varit medveten om färgen grönt, så kan Gud inte medvetet ha skapat färgen grönt då Hen inte var medveten om färgen (för då var Hen inte medveten om den), och då färgen dykt upp i Hens medvetande är färgen redan ett faktum (och ej längre möjlig att skapa).

Låt säga att det finns en viss specifik vilja. Denna specifika vilja har inget val gällande sig själv, gällande sin identitet som just denna specifika vilja (ex: viljan att göra X kan inte göras/välja att vara identisk med viljan att göra Z). Låt säga att viljan är obehindrad, det vill säga att det inte finns något som kan hindra den; den kommer att uppfyllas. Detta gör inte viljan fri. Obehindrad vilja är inte detsamma som fri vilja.

Allsmäktighet är ingen bedrift och därför inget beundransvärt, inget dyrkansvärt. Att beundra och dyrka en varelse därför att denne är allsmäktig, är som att dyrka färgen grönt därför att den är grön.

Det finns ingen väljare, ingen görare, ingen fri vilja. Kosmos är en spontan och automatisk ”skapelse”.

24

Här är ytterligare något att begrunda (relaterat till skapelse, etc.):

Allt som är är identiskt med sig själv, med sin unika form, och denna identitet-form är transcendental. Det vill säga: den kan varken skapas, manipuleras (göras identisk med något annat) eller förintas. Något kan varken göras identiskt eller icke-identiskt med sig själv. Låt oss ta ett visst specifikt objekt; låt säga en viss kopp som den är vid en viss specifik tidpunkt. Även om inget alls existerade, om total metafysisk ingentinghet rådde, så skulle det likväl vara fallet att om denna specifika kopp (så som den är vid denna specifika tidpunkt) existerade så skulle den vara identisk med sig själv, och detta i alla möjliga världar. Inte ens Gud (om Gud är fallet) kan manipulera någots identitet (Gud kan till exempel inte göra färgen gul identisk med färgen grönt, etc.). Ej heller kan Gud skapa eller förinta en identitet-form (för även innan Guds ”skapelse” skulle det vara fallet att ”om X existerade så skulle X vara identisk med X.”). Även före någots instansiering som ett konkret upplevelseobjekt är dess identitet-form ett tidlöst/transcendentalt faktum.

Varje identitet-form har två lägen:

1. Manifesterat (d.v.s. instansierat/manifesterat som ett upplevelseobjekt), samt

2. Icke-manifesterat.

Föreställ en formbar lerklump. Det finns en totalitet av möjliga former som lerklumpen kan formas till. Varje möjlig form existerar vid varje tidpunkt potentiellt i lerklumpen. Icke-manifesterat är därför inte att förväxla med absolut icke-existens. För en identitet-form finns ingen absolut icke-existens. Allt – inklusive ingentinghet (ty även ingentinghet är en slags form, är en viss kvalitet) – är grundat i Ren Icke-dualistisk Medvetenhet.

25

Kroppen är medvetslös och föränderlig/temporär, och kan inte uppleva något.

Sinnet (vilket inkluderar tankar, känslor, förnimmelser, ”jag”-uppfattningen/egot/ahamkara) är medvetslöst och föränderligt/temporärt, och kan inte uppleva något.

Självet (d.v.s. din sanna identitet) är Ren Dellös Medvetenhet och oföränderligt/tidlöst, och kan – på grund av sin oföränderlighet – inte uppleva något.

Alltså kan det inte finnas någon upplevare.

Upplevelser = Icke-upplevande avslöjande Medvetenhet + icke-upplevande avslöjade objekt.

Håll ihop tumme och pekfinger, notera förnimmelsen. Notera att den befinner sig på icke-avstånd från sig själv, och att den varken kan befinna sig närmre eller längre bort från sig själv. Där själva förnimmelsen är, är enbart förnimmelsen, och ingen upplevelse av förnimmelsen.

Själva förnimmelsen upplever inget.

Själva uppfattningen ”Jag” upplever inget.

Själva uppfattningen/övertygelsen/antagandet ”Jag upplever förnimmelsen.” upplever inget.

Vad innebär det egentligen att säga att du upplever förnimmelsen? En spegel påverkas inte av vad som framträder i den. På samma sätt påverkas inte du (Ren Medvetenhet) av förnimmelsen. En eldslåga bränner inte rymden som huserar den. Rymden som sådan blir inte varm. Rymden förblir till samma grad rymd.

Knyt näven rätt hårt (till en knytnäve) och notera förnimmelsen. Varken rymden eller du (Medvetenheten) blir spända, ansträngda, men förblir lika ”avslappnade”. Upphör med knytnäven och notera ”efterkänslan av lättnad” och hur den tynar bort/löses upp. Liksom reflektionen av upplösande rök i en spegel upplöses utan att upplösa spegeln, så upplöses inte du av förnimmelsens upplösning. Den upplöses i dig.

Uppfattningen ”Jag upplever” beror främst på två saker:

1 Ett blint/ogenomskådat antagande av upplevarskap.

2 Serierna/kedjorna av associationer/reaktioner som sker utifrån diverse förnimmelser, tankar, uppfattningar, känslor, händelser etc. misstas för påverkan (av ett subjekt), när de egentligen enbart utgör ytterligare ”reflektioner” i ”spegeln av Medvetenhet”.

Vad som visas på en skärm (oavsett hur brutalt och blodigt) är inte en uppvisning av vad skärmen genomgår/genomlider. Likaså, vad som ”visas på Medvetenheten” som är din sanna identitet är inte en uppvisning av vad du genomgår.

26

Du har säkert varit med om följande:

1. Du har velat ha något (t.ex. ett visst klädesplagg, en ny mobiltelefon, en viss partner).

2. Du har fått det du ville ha, och med det en omedelbar känsla av glädje.

Vilket slutsats kan vi därav dra? Glädjen kom från saken, eller hur? Inte så snabbt! Betänk: om glädjen verkligen var en del av saken – så som hetta är en del av eld, sötma en del av socker – så skulle kontakt med saken alltid vara förmögen att skänka dig glädje (så som en eld alltid bränner dig vid kontakt, eller socker i din mun alltid skänker dig en upplevelse av sötma). Dessutom skulle saken vara förmögen att – vid kontakt – skänka vem som helst glädje (liksom eld pålitligt bränner varje människa den kommer i kontakt med). Men är så verkligen fallet? 

Låt säga att du har fått ett visst klädesplagg som du ville ha och känner glädje. Grattis, du är nu garanterad en konstant upplevelse av glädje så länge klädesplagget är i din ägo. Och om någon i din närhet är ledsen och du vill göra denne glad så är det bara att ge denne klädesplagget och poff! så kommer ett leende att sprida sig över dennes ansikte. Uppenbarligen är det inte så det funkar! Uppenbarligen är glädjen inte i objekten. Så vad är det som sker?

Din grundläggande uppfattning så som dikterad av samhället och dina icke-skärskådade antaganden är den av att vara en begränsad individ i ett ofantligt universum. Som begränsad individ är du inte bara sårbar, men även utsatt för observationer och omdömen (inte bara från andra men även via din egen påverkbara självuppfattning). En känsla av otillräcklighet är ett mer eller mindre tonsättande faktum alltigenom.

Närhelst ett begärt objekt förskansats/uppnåtts sker en samtidig lättnad (den spänning/störning som det mer eller mindre frustrerande begäret utgjort upplöses) tillsammans med en upptagenhet i/med det begärda objektet; denna synergistiska cocktail av lättnad och upptagenhet skapar ett temporärt upphörande/undanskymmande av otillräcklighetskänslan, varpå glädje uppstår från sin sanna källa: från dig.

På grund av att det grundläggande problemet – felaktig självuppfattning – inte lösts, så kommer snart omgivningens tryck, ditt otillräckliga själv-relaterande, etc., att producera ny frustration, nytt missnöje, fortsatt osäkerhet, ytterligare begär, etc.

Vad om – istället för att jaga temporära och undermåliga ”lösningar”/kickar  – du kom till autentisk och klar kunskap om din sanna, fullkomliga identitet?

Du behöver inte uppsöka och smutta skvättar och stänk av glädje. Du är källan! All-närvarande och outsinlig! Förvägra dig inte din sanna identitets nektar! 

27

Varje handling/händelse är begränsad och kan enbart leda till ett begränsat resultat.

Det Gränslösa är inte ett resultat.

Det Gränslösa kan varken nås eller undvikas.

Det Gränslösa är du!

28

Låt säga att du vill skapa mer utrymme i ett belamrat rum. Mer utrymme kan inte plockas in utifrån. För att skapa mer utrymme måste sakerna i rummet ut. Men här är det viktiga att inse: när rummet tömts har inte en uns mer rymd skapats; rymden var där redan innan, oförminskad och opåverkad av stöket; för rymden existerar inget stök, bara rymd. På samma sätt förblir du – Ren Gränslös Medvetenhet – konstant opåverkad och oförminskad av sinnets, kroppens och världens stök.

29

Liksom eld ofrivilligt äger förmågan att bränna utan att vara identisk med denna förmåga, och utan att kunna bränna sig själv, så äger du den ofrivilliga aktiviteten att underligga och projicera begränsade objekt/händelser, utan att kunna begränsa eller objektifiera dig själv.

Du är likt en gränslös och formlös rymd som inuti sig hallucinerar en glasburk späckad med diverse färgglada substanser och tomrum, och tror dig vistas däri. Hela tiden är du gränslös och formlös, total fri från allt. Det är inte nödvändigt att upphöra ”hallucinera”. Allt som är nödvändigt är att förstå ”hallucinationen” som ”hallucination”, och du själv som gränslös, formlös.

30

Om någon frågar efter ditt mellannamn så kommer det mest troligtvis att dyka upp för dig som en upplevd kunskap, men åtminstone rent upplevelsemässigt är denna kunskap frånvarande 99,99 % av din tillvaro, och det utan någon som helst saknad och tomrumskänsla.

Här är en intressant övning: notera hur mycket som rent upplevelsemässigt är frånvarande under långa tidssträckor, och det utan någon som helst känsla av avsaknad, av att något tomrum föreligger. Inte bara triviala saker som ett mellannamn, men även sådana viktiga ”saker” som partner, barn, aspekter av din egna kropp, förpliktelser, drömmar och mål, minnen av formativa livshändelser, etc., är under långa tidssträckor så gott som icke-existerande (åtminstone rent upplevelsemässigt).

31

Känn på en yta och notera förnimmelsen.

Var i förnimmelsen börjar och upphör förnimmare respektive det förnimda? Konceptualisera inte, men gå efter din direkta upplevelse. Förtäljer förnimmelsen-i-sig-själv om en förnimmare och ett förnimt? På vilket avstånd från förnimmare, förnimt, och förnimmelse befinner sig avståndet dem emellan? Hur ser skillnaden dem emellan ut betraktat som något i-sig-själv?

32

Liksom kroppen avståndslöst kan anta många olika poser så kan sinnet avståndslöst anta många olika färger, dofter, tankar, känslor, etc.

Liksom kroppen trots sin flexibilitet är bunden till sina olika poser och aldrig ses utan pose, utan gräns, är sinnet, trots flexibilitet, bundet till sina olika modulationer av tanke, känsla, förnimmelse, och aldrig formlöst, aldrig gränslöst.

Liksom en färg aldrig framträder inför en annan färg (en färg upplevs aldrig av en annan färg), men varje färg enbart framträder inför färglös medvetenhet, så är det enbart inför något formlöst och gränslöst som det begränsade kan framträda. Detta formlösa och gränslösa är Du, Ren Icke-Dualistisk Medvetenhet.

33

Vad som än är befinner sig orubbligt och fullständigt på icke-avstånd från sig själv. Lika lite som det behöver nå sig själv kan det överge sig själv för att nå något annat. Det finns inget att nå och inget att nå det med. En förnimmelse kan varken förnimma sig själv eller något annat. Oändligt med fotsteg kan varken leda dig närmre eller längre bort från dig själv. Att om-arrangera ting, tankar, etc. är varken att penetrera eller att greppa ”väven” av ting, tankar, etc. Orubblig och fullständig frihet är inget att nå, men är ett orubbligt och fullständigt faktum.

Framträdandet/försvinnandet av former, samt deras mer eller mindre intrikata arrangemang, är inte anländandet/avgåendet till något djupare än Medvetandet som redan är fullständigt och orubbligt all-närvarande.

34

På samma sätt som du inte kan vidröra en förnimmelse så kan du inte se en färg.

Var går gränsen mellan förnimmelse och förnimmande, mellan färg och seende? (Det finns ingen gräns, ingen separation.)

Var går gränsen mellan förnimmande och Medvetenhet, mellan seende och Medvetenhet?

(Det finns ingen gräns, ingen separation.)

Hur många steg är det att gå från våg till vatten, från dröm till drömmaren?

Medvetenhet är den gemensamma och gränslösa faktorn som möjliggör och utgör alla färger och förnimmelser utan att själv bli synligt och förnimbart.

35

Låt det som tillhör kroppen tillhöra kroppen.

Låt det som tillhör sinnet tillhöra sinnet.

Låt det som tillhör världen tillhöra världen.

Låt allting vara ostört på icke-avstånd från sig själv.

Allting framträder i och inför dig, det Medvetande (Ren Medvetenhet), men liksom en spegel ej har någon förmåga att greppa tag i vad som framträder i den, så är du naturligt ogreppande. Likt ljus avslöjar utan att greppa tag i eller påverkas av vad det avslöjar, så avslöjar du allt utan minsta ansträngning, påverkan, bekymmer.

Exempel: En röd tröja tas på. Det innebär inte att du blir röd/är röd. Rödheten tillhör tröjan inte dig. På samma sätt: en känsla, t.ex. av oro,  framträder. Det innebär inte att du blir orolig/är orolig. Oron tillhör känslan och inte dig. 

Sinnets problem är sinnets problem.

Kroppens problem är kroppens problem.

Du, Ren Medvetenhet, är inte klädd; kläderna är i dig.

Föreställ dig en klar, transparent kristall, och att du alltid sett den mot diverse färgade bakgrunder.

Då kristallen ses mot en orange bakgrund framstår kristallen som orange.

Då kristallen ses mot en koboltblå bakgrund framstår kristallen som koboltblå, etc.

Då kristallen förflyttas från en bakgrund till en annan bakgrund framstår det som om kristallen skiftar färg.

Men faktum är att kristallen oföränderligt förblir klar, transparent.

På samma sätt har du alltid tolkat dig själv som om mot bakgrunden av diverse kroppsliga och mentala egenheter, och därför som något föränderligt, något begränsat, något med form och flyktighet.

Men sanningen är att allt föränderligt, att alla former enbart kan framträda mot, och inför, något formlöst och oföränderligt, något som aldrig framträder men som möjliggör alla framträdanden. Du är den bakgrunden. Du är Ren Gränslös Medvetenhet.

36

Precis som – i en biosalong – det är möjligt att på ett ögonblick skifta bort från filmen man fram tills dess varit helt upptagen av och därmed förlorad i, och med en känsla av abrupt klarvakenhet bli högst medveten om att man befinner sig i en biosalong, tittande på en duk, omgiven av individer helt upptagna av och förlorade i filmen projicerad på duken, så är det möjligt att på ett ögonblick skifta bort från ”filmen om ens begränsade karaktär, tillvaro och universum”, och med utsökt klarvakenhet bli medveten om att man är den gränslösa Medvetenhet-Existens via vilken och inför vilken ”karaktären-tillvaron-universumet” spelar som en film. Du var före och kommer att vara efter filmen; dess kosmiska proportioner varande blott ett pyttelitet fenomen inför din tidlösa gränslöshet.

37

Förstå varje ögonblick som ett enda enhetligt och odelbart objekt i Ren Medvetenhet, och inte som ett sammelsurium av separata objekt.

Liksom en filmruta projiceras och framträder som en enda omedelbar och icke-manipulerbar totalitet, där inget specifikt objekt inom totaliteten kan isoleras/extraheras, så framträder varje upplevelse-ögonblick som en omedelbar och icke-manipulerbar totalitet.

Precis som ett pappersark inte kan separeras från sig själv till en sax att klippa sig själv på mitten, så kan inget ögonblick klippa sig själv på mitten. Och liksom två filmrutor inte kan vidröra/manipulera varandra, så kan inte heller två ögonblick vidröra/manipulera varandra.

Själva Medvetenheten (d.v.s. Du/Din sanna identitet) kan varken greppas eller släppas (liksom varken vågor eller frånvaron av vågor kan slita tag i eller släppa taget om vatten).

38

[KONTEMPLATION.]

Vad befinner sig mellan två ögonblick?

Så länge ingen skillnad sker är det fortfarande ett och samma ögonblick. Så fort minsta lilla förändring sker (om så den minsta lilla förändring som är metafysisk möjlig) så är det ett annat ögonblick. Men ingen förändring kan ske ”inuti”/”under” något av ögonblicken (en liknelse för att förstå detta är den av två filmrutor; ingen rörelse sker i någon av filmrutorna, men det åskådade skiftet mellan många filmrutor skapar en uppfattning av rörelse, av händelse).

NISARGADATTA MAHARAJ:

”Allt framträdande och försvinnande förutsätter en förändring mot någon oföränderlig bakgrund.

Förändringar är oundvikliga hos det föränderliga, men du är inte utsatt för dem. Du är den oföränderliga bakgrunden mot vilken förändringar uppfattas.

Om du iakttar noggrant så kommer du att finna att även ditt dagliga medvetande [baserat på sinnet] sker i blixtar, med mellanliggande gap. Vad är i gapen? Vad kan där vara annat än ditt verkliga varande, som är tidlöst; sinne och sinneslöshet är för det detsamma.”

Vad som är mellan ögonblicken är också bakom ögonblicken. Tidlöst och oföränderligt Medvetande-Varande.

39

Låt allt som sker vara gåvoföda matad rakt in den gränslösa elden av homogen och formlös Medvetenhet som Du är.

Låt varje handling, tanke, reaktion, förnimmelse, etc. som sker via ”ditt” kropp-sinne-komplex vara en omedelbar gåva oåterkalleligt överlämnad och övergiven rakt in i den gränslösa elden av homogen och formlös Medvetenhet som Du är.

Hela detta universum – inklusive ”ditt” kropp-sinne-komplex etc. – har givits dig spontant och helt gratis. Precis som en spegel varken kan eller behöva göra något med vad som reflekteras/framträder i den, så har du varken behov av att, eller förmåga att, omfamna och manipulera vad som skenbart tillhör och försöker definiera dig.

40

Vila (uppskatta och avnjut Dig Själv) som Det via vilket, och inför vilket, allting framträder, framhärdar och försvinner: Ren Gränslös Medvetenhet-Existens.

Detta är den ultimata posen, den ultimata yogan, ditt naturliga och konstanta tillstånd; total vidöppen intimitet med allt du ansträngningslöst och handlingslöst illuminerar genom att oföränderligt förkroppsliga.