Om Tat Sat - Härmed påbörjas ditt uppvaknande...

 


Föreställ dig en oändlig rymd

utan några som helst ting

 - inga stjärnor, inga planeter, inga svarta hål -

bara oändlig gränslös rymd.


Föreställ dig att den oändliga

tomma rymden är medveten,

och att en gränslöst vidsträckt medvetenhet därför råder.


Föreställ dig nu den medvetenheten

- gränslös, formlös, fri från ting -

fast utan den tomma rymden,

att det är medvetenheten som egentligen är gränslös

och att rymden, om den framträder

 - med eller utan ting - blott är ett medvetandebart objekt

och att medvetenheten inuti vilken

rymden framträder och försvinner

lika substanslöst som utrymmet i en dröm

är samma oändliga gränslösa medvetenhet inom

vilken den här texten framträder just nu

tillsammans med vissheten ”Existens är ett faktum

samt upplevelsen av att vara

en förkroppsligad personlighet

positionerad framför den här texten.


Tack vare att du ännu inte objektivt

och med antagandelöst kunskapsmedel

undersökt dina upplevelsers logik

identifierar du dig felaktigt med

en viss kropp, ett visst sinne, en viss personlighet,

samtliga irrande under den irrande ledstjärnan

av en ihålig jag-tanke vars flimrande konturer

av temporära tankar, känslor, förnimmelser

föreställs som en fyllning, en identitet, en person,

en tänkare, kännare, väljare, görare, upplevare, etc.


Förstå att du (Det Medvetande/Ren Gränslös Medvetenhet)

inte kan identifieras med och begränsas till något

som framträder och försvinner i dig (t.ex. de tre

varandra avlösande tillstånden Vakenhet, Dröm,

Djup Drömlös Sömn, tillsammans med deras respektive

materiella och mentala innehåll).


Skärskåda identifikations-funktionens förehavanden;

Vad, specifikt, är det som identifierar sig?

Vad, specifikt, är det som identifieras, och med vad identifieras det?

Ordet ”jag” är enbart ordet ”jag”.

Tanken/övertygelsen ”Jag är si och så”

är enbart tanken/övertygelsen ”Jag är si och så”.

Gå djupare, var mer och mer specifik,

förstå att inget kan separeras från sig själv

till något annat än vad det är (kroppen kan inte

separeras från sig själv till ett ”jag” som är/har/utgörs av kroppen,

tanken ”Jag tänker” kan inte

separeras från sig själv till en tänkare av tanken, etc.),

och du kommer att inse att upprättandet av ett substantiellt personskap

är som det hopplösa försöket att spika upp sylt på en vägg.


Börja med att differentiera mellan

Det-Som-Är-Medvetet (Ren Formlös Gränslös Medvetenhet, d.v.s. du)

och Det-Som-Framträder-I-Ren-Formlös-Medvetenhet-Som-Medvetenhetens-Innehåll (alla objekt; mentala och materiella),

samt mellan Ren Existens (tidlös Är-het, d.v.s du)

och modulationer av Existens (specificerad detta-het; exempel: den under djup drömlös sömn försvinnande existens-vissheten, dessa bokstäver, en tanke, en doft, ett visst träd, ingentingheten under djup drömlös sömn)

och håll fast vid Den Rena Medvetenheten samt Den Rena Är-heten som portaler till din sanna bildlösa spegelbild (Existens-Medvetenhet-Gränslöshet).


De olika sinnesfunktionerna - tänkande, konceptualiserande, kännande, igenkännande, associerande, fasthållande, släppande, etc. - samt de olika kroppsfunktionerna - matsmältande, pulserande, saliverande, celldelande, förnimmande, fasthållande, släppande, etc. - pågår helt utan ditt initierande, godkännande, deltagande; de är blott som rörelser i en dröm vilken du är medveten om, men inte deltar i, och kan inte påverka dig, lika lite som aldrig så många vilda vågor kan dränka vattnet som är vågornas förutsättning. Från vattnets perspektiv som vatten råder enbart en obruten harmoni av vatten.

Det faktum att ingen (för)kunskap kan råda om vad ”din” nästa tanke kommer att vara förrän tanken redan är ett icke-väljbart faktum bevisar att inte ens (en så essentiell komponent av den konceptuella föreställningen av att vara en person som) tänkandet är ditt görande. Tankar - liksom förnimmelser, känslor, uppfattningar, antaganden, etc. - sker, men det finns ingen görare eller skapare därav.


Precis som om natten

himlarymden egentligen är full av solsken

men det enda solsken som syns

är vad som reflekteras från månen (avslöjande månen),

skenbart görande solskenet begränsat till

storleken av månens yta, samt attributerat till månen,

skenbart görande månen självlysande,

så är Ren Medvetenhet egentligen gränslöst och enhetligt,

men tycks (skenbart) begränsat till sinnet

tack vare sitt avslöjande (illuminerande) av detta (som via en reflektion),

och att sinnet med dess ”jag”-tanke/känsla-funktion

skenbart framstår som medvetet (liksom månen skenbart

framstår som självlysande).

Liksom en ljuskälla kan illuminera och få sitt ljus reflekterat i flertalet speglar,

vilket inte innebär en pluralitet av (självlysande) ljuskällor,

eller liksom en obruten rymd skenbart kan framstå som portionerad

tack vare förekomsten av flertalet glasburkar,

så kan Ren Gränslös Medvetenhet

skenbart framstå som en pluralitet av sinnliga medvetare

tack vare det skenbara framträdandet av en pluralitet sinnen.

Den sinnliga medvetaren är blott ett substanslöst antagande,

men Ren Gränslös Entitetlös Medvetenhet

i vilket antagandet framträder och försvinner (som en drömskepnad)

är all substantialitet, all verklighet.

Missta inte Ren Gränslös Medvetenhet

för en vetare, en upplevare, en kännare, en förnimmare, en misstagare;

det finns ingen vetare, ingen upplevare, ingen kännare, ingen förnimmare, ingen misstagare,

bara det antagarelösa antagandet av dessa som en del av (det i Ren Gränslös

och Icke-dualistisk Medvetenhet framträdande och försvinnande) kunskaps-upplevelse-fältet.


Vare sig ett medium för värme, ljummenhet, eller kyla förblir vatten (temperaturlöst) vatten, och aldrig varmt, ljummet, eller kallt. Att föreställa sig varmt, ljummet eller kallt vatten (och därmed vatten som något föränderligt) är som att föreställa sig bildrutan projicerad på en filmduk tillhöra filmduken (och en avlösning av olika bildrutor som en förändring av filmduken). Bildrutan tillhör varken filmduken eller ljuset via vilket det projiceras. Undvik överlagringar och felaktiga (omöjliga) separeranden/tänjanden av identitetskap.


Asparsa Yoga. Då inget kan nå (sträcka sig) bortom sig själv (sitt eget identitetskap) befinner sig inget någonsin i kontakt med något annat utan utgör sin egen (självidentiskt suveräna) rymd. Själva uppfattningen ”X befinner sig i kontakt med Y” är i sig själv något kontaktlöst. Liksom en tanke inte kan befinna sig inuti en annan tanke, en förnimmelse inuti en annan förnimmelse, etc., enligt principen att två ting av samma natur inte simultant kan uppta samma plats, så kan inte heller två ting av skild natur uppta samma plats (tack vare deras skilda natur). Att befinna sig bredvid (spatialt/mentalt) och/eller före-efter (temporalt), utgör inte kontakt. Ej heller är något i kontakt med sig själv, ty varande en faktor, en identitet, så kan det ej splittras/separeras till två kontakterande faktorer. Ej heller är Ren Gränslös Medvetenhet (det substantiella) i kontakt med sitt skenbara och substanslösa innehåll (av tankar, förnimmelser, känslor, materiella objekt, etc.) liksom guldet utgörande en guldring ej är i substantiell kontakt med en ringform (då själva ringformen i-sig-själv är substanslös). Att kontemplera och assimilera denna förståelse är att avnjuta total kontaktlöshet och tidlös harmoni.


Först när du förstår att även ingentingheten under djup drömlös sömn

- med dess avsaknad av sinne, jag-upplevelse, identifikations-funktion och existens-visshet -

blott är ett begränsat objekt som har sin boning i dig

(påverkande dig lika lite som en spegelbild, oavsett hur smaklös, påverkar spegeln),

att allting sker tack vare dig, men utan ditt aktiva deltagande,

och att varken tinghet eller ingentinghet kan definiera dig

förstår du vad Frihet verkligen innebär, och att Frihet är din gränslösa icke-dualistiska identitet.


OM JAI TAT TVAM ASI!