TEXTER - DEL 2

 


Det-som-är
det är.

Det-som-är kan inte
inte-vara.

Det-som-inte-är
kan inte vara.

Det-som-är
det är vad det är.

En kniv kan inte skära sig själv
(det vill säga: den kan inte separeras
från sig själv till en skärare av sig själv).

En hand kan inte greppa tag om sig själv
(det vill säga: den kan inte separeras
från sig själv till en greppare av sig själv).

Färgen rött är färgen rött
och kan inte separeras från sig själv
till färgen blått.

Färgen rött är färgen rött
och inte färgen blått
som förändrats till färgen rött.
Likaså är ögonblicket X
ögonblicket X
och inte ögonblicket Y
som förändrats till ögonblicket X.

Den antagna upplevelsen av att vara en person
som läser det här just nu
kan inte separeras från sig själv
till en person som läser det här just nu.
Det finns ingen person.

Liksom solbelysandet av månen
skapar illusionen av en självlysande måne
så skapar medvetenhet om jag-känslan
illusionen av ett medvetet jag.
Det finns inget jag utöver ordet ”jag”,
bara ren gränslös formlös opersonlig
medvetande subjektivitet.

Känslan av av att frysa kan varken frysa
eller separeras från sig själv till en frysare.

Tanken/övertygelsen "Jag fryser!" kan varken frysa
eller separeras från sig själv till en frysare.

Tanken "Jag är medveten om X!"
är inte medveten om någonting,
inte ens sig själv.

Tanken "Jag är X!" är inte X.
Identifikation är tom semantik.

Det-som-är
kan varken separeras från sig själv
till ett Vad-som-borde-vara,
till ett behov därav,
eller till ett "jag" (ett "själv") som
är det/består av det/utgör det/är medvetet om det, etc.

Det-som-är
kan inte stå i konflikt med sig själv,
och utöver Det-som-är
existerar inget att stå i konflikt med.

Om något kan existera och existerar
så är det inga problem, ty "Verkligheten"
kan då uppenbarligen "bära det".

Om något inte kan existera, och inte existerar,
så är det inga problem, ty det existerar inte.

Så det existerar inga problem, inga konflikter,
inga behov annat än som semantik.

Varför är en häst en häst
i alla möjliga "verkligheter"/"universum"
och aldrig en katt eller en stekspade?
Därför att det-som-är
är det som det är
(oavsett tid och rum).

Liksom vatten inte kan dränka vatten (därför att vatten befinner sig på samma "existensnivå" som sig själv) så kan vatten varken befinna sig i vatten eller vara en del av vatten (av samma "existensnivå"-anledning). "Havet" är alltigenom vatten och att påstå att en vattendroppe befinner sig i/är en del av "havet" är att begå ett kategorimisstag (och/eller att felaktigt missta det språkbrukliga namnet "Havet" för en faktisk entitet som något faktiskt kan vara en del av/befinna sig i, vad nu detta egentligen innebär).
Man säger felaktigt t.ex. "Ett äpple befinner sig i skålen!", fastän äpplet tekniskt sett inte befinner sig i skålen (dvs. "äpplematerian" befinner sig inte inuti "skålmaterian"). Materia kan inte vara en del av/befinna sig inuti materia (därför att materia befinner på samma "existensnivå" som sig själv). Man säger även "En fot är en del av kroppen!" fastän materia inte kan vara en del av materia. Att påstå att något befinner sig i något annat (t.ex. en möbel i ett rum, solen i universum, en förnimmelse i sinnet, en tanke i hjärnan) är som att påstå att vatten befinner sig i vatten.
Det-Som-Är kan varken befinna sig inuti eller utanför sig själv, kan inte vara en del av sig själv, och inte heller utgöra delar av sig själv. Det-Som-Är har ingen utsida, och ingen insida.


Objekt (former) har två lägen:
manifesterat,
samt
icke-manifesterat.

Även då icke-manifesterat
existerar ett objekt, i potentiellt tillstånd,
med intakt identitetskap,
och icke-manifestation
bör inte misstas för icke-existens.

Alla identiteter är transcendentala
och kan varken skapas, manipuleras,
eller förintas.

Det är Fullständighet, och Detta är
Fullständighet,
Från Fullständighet har Fullständighet
framträtt,
Om Fullständighet dras ifrån Fullständighet
återstår Fullständighet,
OM (Aum) frid, frid, frid
  (Invokation till Ishavasya Upanishad).


Verkligheten är en enhetlig odelbar totalitet, ty för att den skulle kunna delas skulle det behöva existera något utöver Verkligheten (något utöver totaliteten) som delar den - (likt en sax utöver ett pappersark delar pappersarket) - vilket naturligtvis är uteslutet. Ej heller kan Verkligheten/totaliteten separeras från sig själv till en delare av sig själv (liksom en kniv inte kan skära i sig själv). Sannerligen är Verkligheten alltid fullkomligt harmonisk och bortom alla konflikter, ty inget annat än Verkligheten existerar, och Verkligheten kan ej stå i konflikt med sig själv.

prms1jpg