TEXTER - DEL 3

 
 


Varje handling är begränsad och kan enbart producera/leda till ett begränsat resultat. Med handlingar (och tillstånd) är det som en person som söker illuminera en mörk källare genom att medelst en spann skopa bort mörkret; oavsett hur länge denne skopar kommer mörkret att förbli. En annan framhärdar förgäves i att tända tändsticka efter tändsticka och hoppas att mörkret plötsligt ska tippa/slå över till ljus. Men mörkrets natur är mörker, och en tändsticka är blott något begränsat, något snart slocknande. Det Gränslösa kan varken nås, produceras eller anlända. Ty vad som kan nås och/eller anlända är begränsat av att behöva nås och/eller anlända (och inte vara närvarande här och nu), vad som kan produceras är begränsat av att behöva produceras (och inte var ett faktum här och nu). Det Gränslösa är varken ett tillstånd eller en lokation. Det Gränslösa är varken ett flyttbart objekt eller flyttbart subjekt. För en kvalificerad sökare - som är redo att ge upp fångenskapen av överväldigande (kompulsiva) gillanden-ogillanden, som genomskådat det världsligas begränsningar (deras otillräcklighet för absolut frihet), och som stillat sitt sinne genom begränsade handlingar av meditation, sunt dharmiskt leverne, etc., samt via korrekt attityd av karma yoga - slår en kvalificerad lärare (guru) om strömbrytaren till kunskapen om Den Gränslösa All-närvarande Medvetenhet som illuminerar och transcenderar både ljus och mörker, och som är sökarens, lärarens och alla individers gemensamma sanna identitet.

Vad är Karma Yoga? Karma Yoga innebär att varje handling utförs (som en gåva till makrokosmos) med full förståelse och acceptans att dess resultat (eller icke-resultat) inte är upp till dig (utan är ett resultat av opersonliga makrokosmiska och mikrokosmiska lagar och faktorer bortom din kontroll), samt att varje resultat (oavsett vad) emottas med tacksamhet som en gåva från det makrokosmiska dharmafältet. Karma Yoga leder till ett rofyllt klart sinne (tack vare försvagandet av kompulsiva gillanden-ogillanden som en konsekvens av en korrekt verklighetslyhörd attityd med sikte på moksha/total frihet). Genom att utföra en handling som en gåva släpper du omedelbart taget om den (mentalt och kroppsligt), och behöver inte längre slösa energi och tankeverksamhet på den. Karma Yoga kan intersifieras genom att harmonisera ditt agerande/dina handlingar med dharma (den ordning av lagar/regler - fysiska, moraliska, psykologiska, etc. - och energier/krafter enligt vilken alllting opererar).
En vanlig missuppfattning är att Karma Yoga innebär osjälviskt tjänande utan egenbegär, men sanningen är att att även folk som tar sig an disciplinen ”osjälviskt tjänande utan egenbegär” gör det för att de begär ett visst resultat för sig själva (t.ex. ”andlig renhet”, att uppnå ett visst önskat ideal av ego-löshet, moksha, etc.). Det är inget fel på ”själviska” begär, begär är fullt naturliga och inget som behövs utrotas. Däremot finns det mer eller mindre sunda begär; att för sin egen skull vilja kultivera ett harmoniskt, förståelserikt, generöst och glatt sinne är sundare än att vilja utrota alla begär eller att urskiljningslöst vilja tillfredställa varenda impuls. Sunt förnuft leder långt, och Karma Yoga handlar till största delen om korrekt attityd (utifrån korrekt förståelse). En fulländad assimilering av kunskapen gällande dharma och karma innebär att kunskapen - inte individen - agerar.


Glädjen är inte i objekten:
Det finns två slags rädslor:
rädslan för att inte få det du vill ha,
och rädslan för att förlora vad du redan har.

Begär och rädsla hänger samman,
ty om du inte begärde något skulle du inte heller
vara rädd för att inte få något, eller för att förlora något.

Det är inget fel med begär, men begränsningen
när det gäller att eftersträva objekt (vilka är begränsade,
och framträder och försvinner i dig,
Rent Gränslöst Handlingslöst Ickedualistiskt Medvetande)
och försöka finna permanent tillfredställelse genom dessa
bör undersökas och förstås.

Då alla objekt är begränsade (spatialt, temporalt, attributivt)
måste den tillfredställelse som skenbart kommer ifrån dessa
också vara begränsad.
Varför påståendet "skenbart kommer ifrån dessa"?
Jo, därför att glädjen/tillfredställensen som upplevs
vid assimilerandet av ett begärt objekt INTE kommer ifrån objektet.

Vad!?
Var kommer tillfredställelsen isåfall ifrån?

Den kommer ifrån dig själv, Det Gränslösa Självet!

Hur funkar detta?

Jo, det överväldigande objekt-begär som framträder i sinnet
(tack vare att du inte assimilerat kunskapen om Din Sanna Gränslösa Natur)
fungerar likt en störning (tack vare dess ackompanjerande rädsla/oro)
vilken "döljer" glädjen som tillhör Din Sanna Gränslösa Identitet
och när objektet väl avnjuts upphör denna störning temporärt
och glädjen (som tillhör Din Sanna Gränslösa Identitet, och INTE objektet)
kan ostört stråla fram och verkar skenbart kommer ifrån objektet.

Ytterligare ett bevis för detta är att
ett och samma objekt inte skänker alla personer tillfredställelse,
och inte heller alltid skänker dig tillfredställelse.
(Om glädjen verkligen tillhörde objektet så skulle
det alltid skänka dig tillfredställelse, och alltid skänka
alla personer samma tillfredställelse).

När glädjen som skenbart kommer ifrån objektet upphör
beror det inte på att Din Sanna Gränslösa Identitet upphört
utan på att ett annat "störande/döljande" objekt-begär framträtt i sinnet.

Mognad innebär att du
- när du förstår att glädjen inte kommer ifrån objekten -
slutar söka en permanent lösning hos objekten
och istället efterstävar (begär) att assimilera kunskapen
om Din Sanna Gränslösa Handlingslösa Ickedualistiska Identitet.

Mognad innebär INTE att du
försöker utplåna alla begär (vilket är omöjligt och onödigt)
utan att ett större begär efter att avnjuta kunskapen
om Din Sanna Gränslösa Natur tar över
och denna kunskap (när väl assimilerad)
skänker dig permanent tillfredställelse
(permanent därför att du alltid är tillgänglig).

Att veta med orubblig visshet vem du verkligen är
är den största möjliga tillfredställelsen.

Anledningen till att du lider av överväldigande begär
är därför att du inte känner dig tillräckligt ok i dig själv
(d.v.s. du känner dig begränsad, icke-komplett,
- tack vare att du inte har kunskap om din sanna gränslösa identitet -)
och du hoppas att begär-objektet ska göra dig komplett,
ska göra dig mer ok (i dina egna, och i andras ögon).

När du väl vet med orubblig visshet vem du verkligen är
upphör inte nödvändigtvis objekt-begären
(även ifall de klart kommer att minska)
men de objekt-begär som fortfarande framdyker
är ej längre överväldigande, och kan avhysas
(om så önskas) med en enkel ansträngninglös
mental gest av sann självkännedom.



Till en dualist som påstår att en personlig gud skapat universum säges följande:
1. Låt denne gud bevisa sitt så kallade personskaps substantialitet och söka sin sanna identitet (vilket inte kan vara något annat än samma Absoluta Opersonliga Rena Ickedualistiska Gränslösa Själv som är den så kallade dualistens sanna identitet).
2. Har denne gud alltid varit medveten, eller har dennes medvetenhet en begynnelse? Om dennes medvetenhet har en begynnelse måste en icke-medveten ontologiskt föregripande faktor vara den gud-transcenderande (gud-övermäktiga) orsaken till dennes (gudens) medvetenhet, och all medvetenhet var en produkt upprätthållen av något icke-medvetet (bortom gudens kontroll).
3. Om denne gud alltid (evigt/tidlöst) har varit medveten, samt påstås ha skapat X (låt säga färgen grönt), har då guden alltid varit medveten om X (färgen grönt)? Ty om guden alltid har varit medveten om X (färgen grönt) har färgen grönt alltid samexisterat med guden (som ett objekt i dennes medvetenhet) och därför aldrig gått från icke-existens till existens (och därmed skapats, ens av guden). Men om guden inte alltid varit medveten om X så kan guden inte medvetet ha skapat X då denne fortfarande var icke-medveten om X (ty isåfall skulle guden ha skapat något utan en aning om vad denne skapade; icke-medveteheten om färgen grönt är likadan som icke-medvetenheten om färgen rött, d.v.s. ren okunskap), och kan inte heller medvetet ha skapat X då denne var medveten om X (ty då var X redan ett manifesterat faktum i gudens medvetenhet och utan behov av skapelse). Och om det påstås att guden inte är ansvarig för ”sakers” absoluta skapelse (ty allting äger transcendentalt identitetskap, d.v.s. X=X i alla möjliga världar, även om inga världar ”manifesterats”), men att guden är ansvarig för sakers manifestering (utifrån att plocka av buketten av deras eviga/tidlösa närvaro i gud-sinnet) ges följande svar: för att medvetet (välja att) manifestera Y måste guden först medvetet manifestera/välja avsikten av manifestera Y i sin egen medvetenhet, och för att denna manifestering av avsikten att manifestera Y i sin egen medvetenhet i sin tur ska vara medveten (och inte något plötsligt uppdykande från det icke-medvetna) måste guden dessförinnan medvetet ha manifesterat/valt avsikten att medvetet manifestera avsikten att manifestera Y i sin egen medvetenhet, och för att inte… och så vidare ad infinitum i en oändlig omöjlig regression. Det vill säga: de handlingar/avsikter med vilka guden skulle välja att manifestera än det ena, än det andra (plocka - ur buketten - blomma 7 istället för blomma 400 så att säga) skulle med nödvändighet ha en icke-medveten icke-medvetet-väljbar basis. Och om det påstås att allting automatiskt strömmar från guden såsom solstrålar automatiskt strömmar från solen(s själva natur) så innebär detta att guden blott är en automatisk och opersonligt driven process (såsom solen är en automatisk opersonlig process av kärnfusion).


Ställ dig själv frågan
"Vad kommer min nästa tanke att vara?".
Formulera "Min nästa tanke kommer att vara...",
och lägg märke till att du inte vet
förrän tanken redan är ett faktum
vad den kommer att vara.
För att välja något måste du veta
vad det är du väljer, men du kan inte välja
vad som redan är ett faktum
(t.ex. de tankar/impulser med vilka du
tror att du väljer/initierar/gör).
Anledningen till varför du
inte kan förklara hur du utför
ens den minsta lilla kroppsrörelse
(som t.ex. att böja på ett finger)
är därför att det inte är du som utför den.
Föreställ dig till exempel att någon kom till dig och sa:
"Ursäkta, men jag la märke till att ni precis kliade er på näsan,
själv vet jag inte hur man gör för att klia sig på näsan, skulle ni
vilja vara så vänlig att förklara hur man rör armen och handen
på ett sådant sätt att man kan klia sig på näsan, ty mina armar och händer
hänger bara livlöst längs mina sidor utan att jag har en aning
om hur man aktiverar och använder dem!".
Du skulle inte kunna förklara det, för du har inte en aning om
hur du aktiverar och rör dina armar och händer, för det är inte
du som gör det.
Tankar, handlingar, och händelser
sker helt automatiskt enligt
opersonliga ofrivilliga krafter och lagar,
de görs inte.
Det finns ingen görare, ingen väljare,
ingen tänkare, ingen "fri vilja".

Inget är ditt,
inget tillhör dig,
du har t.ex. inte skapat kroppen
utan du har fått den gratis,
du har inte skapat detta universum
utan du har fått det gratis, etc.
- Allt du har
har givits dig helt gratis
- Allt tillhör det opersonliga
makrokosmiska fältet
av ofrivilliga krafter och lagar.
Släpp taget om bördan av att äga.

Då inget sker
innan eller efter att det sker
utan allt sker då det sker
och då det som sker
redan är fallet då det sker
och inte kan separeras från sig själv
till en "görare" av sig själv
(liksom en bild inte dyker upp på projektorduken
innan eller efter att den dyker upp
utan dyker upp när den dyker upp
och när den dyker upp redan är en färdig bild
som inte kan separeras från sig själv
till en annan bild)
så existerar det inget utrymme inom eller bortom
omedelbarheten av vad som sker och redan är fallet
varifrån en "görare" skulle kunna
välja vad som sker, ska ske, eller inte ska ske.

För att fritt och medvetet ha valt att göra X
så måste du dessförinnan fritt och medvetet
ha valt att göra valet att göra X,
men för att fritt och medvetet
ha gjort valet att göra valet att göra X
så måste du dessförinnan fritt och medvetet
ha valt att göra valet att göra valet att göra X,
men för att fritt och medvetet
ha valt att göra valet att göra valet att göra X
så måste du dessförinnan fritt och medvetet
ha valt att göra valet att göra valet att göra valet att göra X
... och så vidare, och så vidare
i en oändlig omöjlig regression.
Kan man istället för "medveten fri vilja"
tänka sig en slags "omedveten fri vilja"?
Nej, därför att denna skulle falla offer
för samma oändliga omöjliga regression.

Det finns ingen görare, ingen väljare,
ingen tänkare, ingen "fri vilja".

Vad, specifikt, har du skapat?
Inte detta universum,
inte kroppen,
inte de lagar, regler, krafter och "formler" som underligger, strukturerar, och sköter existensfältets fungerande,
inte din intellektuella förmåga,
inte din emotionella förmåga,
inte din sociala förmåga,
inte din kreativa förmåga,
inte dina sinnen,
inte befolkningen omkring dig,
inte alla de individer du har relationer till,
inte det ekologiska och det ekonomiska system som ser till att du kan äta och försörja dig,
inte dina passioner,
inte din smak och inte dina preferenser,
inte din drivkraft,
inte din uthållighetsförmåga,
inte orsakerna bakom dina handlingar,
inte resultatet av dina handlingar, etc.,
inget av detta har du skapat,
allt har du fått helt gratis,
inget av detta tillhör dig utan är gåvor som ges till dig
fullkomligt gratis och ansträngningslöst från ögonblick till ögonblick,
vilket innebär att du kan slappna av
(i vissheten att det makrokosmiska fältet ombesörjer allt),
och skänka alla handlingar som återgåvor till existensfältet,
och med tacksamhet ta emot alla handlingsresultat
allteftersom de sker (och oavsett vad de blir),
ty allt detta är blott substanslösa projiceringar, ett ihåligt skådespel,
och du, den oföränderliga mottagaren
- Rent Gränslöst Handlingslöst Ickedualistiskt Medvetande -
är fri från allt detta mottagna och fri från allt det givna,
liksom en spegel är fri från och oberörd av allt
som reflekteras och tar form i den,
liksom rymd inte bränns av de eldar den rymmer,
liksom vattnet inte dränks av vågorna som har sin existens hos det.
Inget är ditt.
Du är inte beroende av något.
Allt är beroende av dig,
liksom alla guldornament är beroende av guld för sin existens,
men guldet är fritt från alla ornament.
När du förstår att ingenting är ditt,
att inget har någon makt eller kontroll över något (ej ens sig själv),
och att du är den oföränderliga gränslösa faktorn
som allt är beroende av,
och inte den skenbara och begränsade upplevaren/göraren
som framträder och försvinner som en drömvarelse i dig,
vilar du bekymmerslös och observerande
på den fullkomliga frihetens nektarhav,
fri från rädsla och begär, med orubblig visshet
om din fulländade kompletta och formlösa natur.


ltsom1jpg